Publiken hälsades välkommen av Charlotta af Hällström-Reijonen från SLS Språkvetenskapliga nämnden och Språkinstitutet. I sina välkomstord presenterade hon begreppet lätt språk och betonade att mer kunskap om finlandssvenskt lätt språk behövs. Hon tog upp även behovet av att skapa också teoretisk grund för språkformen som tillägg till det praktiskt inriktade arbetet.
Programmet fortsatte med projektledare Camilla Lindholms presentation om projektet Lätt finlandssvenska och dess delprojekt som tar fasta på skrivet, talat och tecknat språk. Lindholm berättade att projektet syftar till att komma med ny språkvetenskaplig kunskap om lätt finlandssvenska och lätt finlandssvenskt teckenspråk som det finns bara lite språkvetenskaplig dokumentation om. Ett samhälleligt syfte är också att kartlägga språkbruk och språkliga behov hos användare av lätt språk och förbättra deras inkludering i samhället.
Den följande presentationen gav publiken en inblick i tidigare forskning om tillgänglig information. Distanspresentationen hölls av Katarina Heimann-Mühlenbock, en pensionerad forskare från Göteborgs universitet. Hon berättade om begreppet läsbarhet och sin forskning kring det. I forskningen har hon koncentrerat sig på tillgänglig information riktad mot olika målgrupper, t.ex. andraspråkstalare och personer med dyslexi eller kognitiv nedsättning. Speciellt har hon funderat på förhållandet mellan texten och läsaren – går det att avgöra om en text är lätt eller svår utan att ta hänsyn till läsaren? Kan man skapa en lättläst text som passar alla?
Går det att avgöra om en text är lätt eller svår utan att ta hänsyn till läsaren? Kan man skapa en lättläst text som passar alla?
Efter en kort kaffepaus gick vi över till erfarenhetstalarnas anföranden. De delade med oss sina erfarenheter av att använda och jobba med lätt språk och kommunikation. De gav också några konkreta tips på hur man kan göra kommunikationen lättare för olika målgrupper.
Först ute på scen var Hanna Grandell, en erfarenhetstalare från föreningen Steg för Steg. Hon berättade om sina läsvanor och erfarenheter av olika texter. Enligt henne är beskrivande texter de lättaste eftersom beskrivningen hjälper läsaren att skapa sig en bild av händelserna i texten. Svåraste texter är däremot sådana som är långa, har många svåra ord och är skrivna med liten text. Information som presenteras i en sådan form är enligt Grandell inte till nytta eftersom man inte forstår den. Grandell tillade att man också kan tala lätt men då är det viktigt att man inte talar som till ett barn – man vill bli bemött som en vuxen person.
Ett lite annorlunda perspektiv togs upp av Pia Andersson som har vårdat äldre personer med demens. I sitt arbete har hon lagt märke till olika kommunikationssituationer där lätt kommunikation kan vara till stor nytta. Enligt henne är det då viktigt att ta hänsyn till hur man talar: centralt är t.ex. korta och enkla frågor, ögonkontakt, kroppsspråk och beröring. Onödigt småprat oftast bara försvårar kommunikationen. När kommunikationen flyter bättre och de äldre blir bättre förstådda, blir de ofta också mindre aggressiva.
Den sista erfarenhetstalaren Annika Aalto representerade Finlands Dövas Förbund. Lätt språk är inte ännu ett så etablerat begrepp i teckenspråksvärlden men Aalto betonade att det finns behov för lättare språk också bland teckenspråksanvändare. Många av dem är flerspråkiga eller har svagare språkkunskaper på grund av en bristfällig utbildning. För teckenspråkiga är speciellt visuell information som bilder och videor viktiga element. Dessa använder föreningen också själv i sin kommunikation. Överhuvudtaget vill teckenspråkiga enligt Aalto kommunicera på sitt eget språk, och då är det viktigt att ta hänsyn till att innehållet också finns i tecknad form.
Man kan också tala lätt men då är det viktigt att man inte talar som till ett barn – man vill bli bemött som en vuxen person.
Före seminariets avslutande paneldiskussion berättade Jolin Slotte från LL-center ännu kort om ett nytt projekt som handlar om lättläst litteratur. Syftet med projektet är att informera författare om lättläst som genre och utbilda dem till att skriva lättläst. Man involverar också olika förlag för att få flera lättlästa böcker utgivna i framtiden. Slotte, som också själv är författare, hoppas att man redan till Helsingfors bokmässa 2023 skulle ha hunnit utarbeta en ny finlandssvensk novellsamling på lättläst.
Seminariet avslutades med en paneldiskussion där projektets forskare Camilla Lindholm, Carina Frondén, Marja Kivilehto och Satu Siltaloppi deltog. Panelet modererades av Solveig Arle som också är med i projektet som forskare. I diskussionen fick deltagarna ta ställning till frågor som handlade om vad de uppfattar som lätt språk i sin forskning, hurdana målgrupper deras forskning berör, hurdan samhällspåverkan deras forskning har och vilka nya saker de har lärt sig under forskningsprocessen hittills. Det kom fram att forskningen kan vara viktig för både dem som behöver lätt språk själv och dem som använder lätt språk för att få fram sitt budskap. Genom att forska i lätt språk kan man dels öka delaktigheten hos lätta språkets målgrupper och dels öka den språkliga medvetenheten hos de som jobbar med dessa grupper.
Genom att forska i lätt språk kan man dels öka delaktigheten hos lätta språkets målgrupper och dels öka den språkliga medvetenheten hos de som jobbar med dessa grupper.
Vi vill tacka alla talare och deltagare för en intressant förmiddag! Inspelningen av hela seminariet kan du fortfarande titta på Svenska litteratursällskapets Youtube-kanal. Du hittar den här.