”Vill någon i ert projekt medverka i Science slam under Vetenskapskarnevalen i Vasa?” I början av hösten fick vårt projekt Levd Religion i det medeltida Finland frågan från Svenska Litteratursällskapet om vi kunde tänka oss att delta i en lekfull tävling där vi berättar om vår forskning. Jag svarade att jag kunde åka till Vasa samtidigt som jag i mitt inre tänkte ”hjälp, vad är Science slam för något och hur ska jag göra vår forskning inom projektet underhållande?”.
Min inledande tveksamhet berodde främst på att konceptet med Science Slam var helt främmande för mig. För andra som, liksom jag, inte heller är bekanta med fenomenet sedan tidigare är ett Science slam en slags lekfull tävling där forskare på ett kort och slagkraftigt, ofta underhållande, sätt berättar om sin forskning för en bredare publik. Publiken får sedan rösta fram vilken presentation som den tyckte var bäst. I detta fall gick röstningen till så att programledare mätte publikens jubel och applåder med hjälp av en decibelmätare och den presentation som fick högst applåder vann. Tävlingsmomentet adderade givetvis en spänning till presentationen och jag måste erkänna att det kändes ganska nervöst att kliva upp på scenen.
Foto: Matilda Hakala, SLS
Det som blir uppenbart varje gång som jag har presenterat min forskning om det senmedeltida samhället är att detta är något som verkligen intresserar många och därför är det också viktigt att vi forskare också ställer upp på publika evenemang och berättar om vår forskning. Medeltiden är fortfarande på många sätt synlig i vårt samhälle. I vårt projekt forskar vi i den levda religionen under medeltiden utgående från ett mångfacetterat källmaterial. Projektet bidrar därmed med ett nytt sätt att studera religion och människors liv under medeltiden i Åbo stift, dvs det område som ungefär motsvarar det nutida Finland. Likaså, att studera den levda religionen har också relevans för dagens samhälle och därför är det också viktigt att vi forskare också berättar om vår forskning för än bredare publik än enbart det egna skrået.
Ett av vetenskapskarnevalens teman var kulturarv, vilket jag också tog fasta på i presentationen. Den katolska helgonkulten är ju fortfarande en integrerad del av den europeiska kulturen, men också en del av vårt kulturarv i Norden även om länderna inte längre är katolska. Många av våra kyrkor är medeltida och är försedda med målningar och altarskåp som vittnar om det materiella kulturarvet från medeltiden. En del kyrklig konst har dock plockats ur sitt sammanhang och ingår nu i museers samlingar. Ett konkret på hur de medeltida helgonen är synliga i samhället ännu idag är exempelvis ortsnamn uppkallade efter helgon såsom Ulfsby (St Olof) i Satakunta, St Karins (St Katarina av Alexandria) i Egentliga Finland, eller St Michel (ärkeängeln Mikael) i Savolax. I anslutning till ortsnamnen lever spåren av de medeltida helgonen också kvar i avbildningar i många kommunvapen i Norden, exempelvis Jomala kommunvapen på Åland föreställande Sankt Olof, Vemo Kommunvapen som avbildar S:ta Margareta eller Stockholms kommunvapen som föreställer S:t Erik.
Inom projektet Levd Religion i det medeltida Finland undersöker vi också hur helgondateringar och helgonens festdagar påverkade människors vardag och ärenden gällande jordägande. Då liksom nu delades den årliga rytmen av festdagar. Jul, påsk och midsommar är fortfarande viktiga högtider och på vissa håll ordnas ännu marknader i samband med Mikaelidagen och kyndelsmässodagen. Traditionen att högtidsdagar i kalendern är markerade med rött, dvs. ”röda dagar”, kan också härledas till den medeltida helgonkalendern där de viktigaste helgonens festdagar också markerades med rött. Likaså följer almanackans struktur den medeltida kalendern, likaså bottnar traditionen med namnsdagar också i helgonens högtidsdagar. Många namnsdagar, såsom Birgitta, Frans, Lukas, Ursula och Simon i oktober månad, firas fortfarande på samma dag som helgonet vars namn kan namnsdagen kan härledas till.
Kalendersidan på bilden över oktober månad är tagen från Missale Aboense som trycktes i Bartolomeus Gothans tryckeri i Lübeck 1488 på beställning av biskopen i Åbo Konrad Bidz. Mässboken innehåller som namnet antyder mässordningen för Åbo stift och har bevarats i inte mindre än femton exemplar. Gothans tryckeri var ett av de mest inflytelserika tryckerierna i Östersjöregionen och att biskopen vände sig till Lübeck för tryckningen av mässboken vittnar också om de täta kontakterna över Östersjön och att Åbo stift var en integrerad del av det regionala nätverk som inte endast användes för transport av varor, utan också för nya idéer och uppfinningar.
Min del av projektet rör specifikt en kartläggning av dateringar i relation till helgonens festdagar i medeltida dokument. Det var nämligen brukligt att man under medeltiden vid dateringen av dokument hänvisade till någon av de närmast intilliggande helgondagarna istället för att skriva ut datumet i siffror, vilket också förekom men endast i undantagsfall. En kartläggning av helgondateringarna ger en bild av vilka helgon som var så pass allmänt kända att de användes för dateringar. Denna praxis kan också spegla lokal och regional variation kring vilka helgon som användes som dateringshelgon. Ett centralt helgon för vårt projekt är Heliga Birgitta som kanoniserades 1391 och vars kult var etablerad över stora delar av Europa, särskilt kring Östersjön. Hennes kanonisationsdag den 7 oktober var också i Åbo stift en av de viktigaste festdagarna och den användes givetvis också vid dateringen av dokument. Exempelvis då riddarna Greger Mattson (Lilja) och Åke Jönsson (Svarte Skåning) den 11 oktober 1488 utställde sin dom i ett tvistemål som rörde en gård i Rimito som tillhörde Nådendals kloster. Pergamentbrevet med domen daterades på följande sätt (min översättning till modern svenska): ”året efter Guds födelse tusen fyrahundra åttio på det åttonde året lördagen efter sankta Birgitta” (”arom effther gwdzbördh twsande ffyrahwndradhe atthatie pa thz athande llögherdaghen naest effther sancte birgitte”).
Att domarna valde att hänvisa till Birgittas festdag, även om de lika gärna också kunde ha hänvisat till St Dionysus festdag som firades den 9 oktober, vilken också ibland användes vid dateringar. Därmed var valet av vilket helgons festdag som man använde vid dateringar beroende av lokala sedvänjor, stiftets högtider, samt, åtminstone delvis, skrivarens preferenser och kunskap om festdagarna. Brevdateringarna är ett exempel på hur den sekulära och den andliga sfären var sammanlänkade och att kartlägga dateringarna av dokument som inte direkt rör religionsutövningen är också uttryck för hur religionen var en integrerad del av människors vardag.
Men, hur gick det då med Science Slam? Jag konstaterade att tio minuter är mycket kort tid för att leverera en slagfärdig presentation och samtidigt också ge en kontext till ämnet. Formatet kanske passar vissa discipliner bättre än andra, men att delta var tveklöst ett sätt att nå ut till en bredare publik eftersom evenemanget höll i ett köpcentrum och samtidigt också streamades på webben. Den lekfulla approachen är ett sätt att göra forskningen intressant även om det också vore trevligt om publiken hade fått ställa frågor efteråt till presentatörerna. Hela programmet från vetenskapskarnevalen kan man även se på Youtube. Sammanlagt deltog sex presentationer i tävlingen och representerade fyra olika universitet och högskolor. Vetenskapskarnevalen arrangerades av Svenska litteratursällskapet i Finland i samarbete med Hanken Svenska handelshögskolan, Helsingfors universitet/Juridiska fakulteten, Vaasan ammattikorkeakoulu, Vasa stad, Vasa universitet, Yrkeshögskolan Novia och Åbo Akademi.
Projektet Levd Religion i det medeltida Finland är ett treårigt projekt som inleddes hösten 2021 och finansieras av Svenska Litteratursällskapet i Finland. Projektledare är universitetslärare Sari Katajala-Peltomaa, och projektets andra medlemmar är docent Marika Räsänen, Filosofiedoktor Sofia Lahti och Filosofie magister Anna-Stina Hägglund. Mer information om delprojekten och aktuella event kan man bekanta sig med på projektets hemsidor.
Anna-Stina Hägglund
Tammerfors universitet